styvictoriakarlsson.blogg.se

HAR BÖRJAT BLOGG PÅ ICANIWILL!!!!!

Så följ mig där istället!! :D
http://icaniwillblogg.se/victoria/

I helgen har det varit SM i armbrytning nere i Vimmerby. Vi åkte från Storuman 04:00 på torsdagmorgon och var framme efter 18. Så vi fick våra rum och lämnade av grejerna innan det var dags för invägning. 

Jag vägde in på 63.7 med kläderna på så det var alldeles lagomt för att tävla i -65 kg.

 

 

 

Dag 1, vänster arm!

Dagen började med att Jonathan, Sebastian och Jonas skulle bryta allihopa kl 10:00 på varsitt bord. Eftersom Jonathans upprop var på vänster sida så valde jag då att följa och stötta honom. Jag vet inte vem av oss som var mest nervös då Jonathan skulle upp och bryta. Han är junior men valde att gå upp och tävla i senior -85 kg. Han vann sina två första matcher och jag blev mer och mer nervös, jag skrek så jag blev hes. När han gick upp i semifinal visste jag inte ens vars jag skulle ta vägen jag var så lycklig för hans skull att det var sjukt. Han vann sin semifinal och gick då vidare till final! Jag var så grymt stolt över min lillebror, Jonas gick till direkt final och just innan jag ska upp och bryta får jag se Sebastian vinna sin semifinal.(STOLTARE tjej får man leta efter) bästa upptaggningen till när jag ska upp och bryta och jag hinner inte ens vara nervös för mina egna matcher. 

 

Jag förlitar mig alltid på min vänster jag vet att jag är stark i den, även fast jag har sämre teknik och är segare så förlitar jag mig ganska mycket på min styrka. Jag hann nästan aldrig med i starten men fångade upp bröt och ner dem. Alla utom Heidi men hon är fruktansvärt grym!

 

Finalerna, jag mot Heidi, ,jag åkte rätt fort ner i kudden men jag tog hem ett silver. och vi var 3 Storuman brytare på pallen!

 

Sebastian mot Glenn, han åkte också rätt fort ner i kudden men verkligen grym insats av Sebastian i senior -80 kg så han fick sig ett silver han med.

 

Jonathan mot Claes, det var en grym match och riktigt seg, jag skrek så jag nästan inte hade någon röst kvar! Men tillslut vann Claes men Jonathan fick sig ett silver han med!

Jonas vann sin final utan problem så han plockade hem ett guld.

 

 

Dag 2 högerarm! 

 

Jag brukar säga att min högerarm får överraska, för jag är inte lika stark men jag har snäppet bättre teknik och är lite snabbare. Men folk brukar fråga vilken arm som är bäst så mitt enda svar är att högern får överraska. 

Så innan slutet hamnade jag i final med högern mot Heidi också! Så det var verkligen roligt att det gick så bra! 

Så jag tog hem ett silver till och Jonas tog hem ännu ett guld. Sebastian slutade 5a,Jonathan 8a och Simon blev 3a.

 

Vi satte oss på bussen direkt tävlingen var slut och hade verkligen roligt med massa historier, allsång och massa prat om armbrytning!

 

Älskar verkligen tävlingar då man få träffa alla härliga människor som kommer från hela landet, även om man är "fiender" vid bordet så är det fruktansvärt roligt all övrig tid!  

Det jobbigaste är nog att komma hem igen. Det är tyst och alldels för lugnt efter att ha haft så mycket folk omkring sig och allt har handlat om det absolut bästa jag vet, armbrytning! 

 

 

 

 

Jag tränar i så ofta jag kan och vill för att det får mig att må bra. Jag vilar då jag känner att kroppen behöver vila. Så ibland blir det en dag i veckan eller mer. Beror helt på hur jag känner mig. Jag går på diet och första reaktionen man får då man säger ordet diet är: Men gud du kan ju inte svälta dig eller men du måste ju äta. Folk förknippar ordet diet med något dåligt. Så det kanske är dumt av mig att kalla det diet? Jag kanske bara borde kalla det min livsstil?  Trots "dietandet" äter jag jätte mycket, just för att om man äter för lite hur ska då kroppen både orka träna och förbränna fett? Det enda kroppen gör om du äter för lite är att den börjar spara på fettet istället.

Jag får frågor dagligen om hur jag äter och vad man ska göra för att tappa vikt, men tror ni det är många som lyssnar?  De frågar och tror att det ska vara så enkelt och att man bara kommer rasa i vikt. När jag berättar hur mycket jag får "offra" så slutar de lyssna på engång och när jag berättar att man måste göra det till en livsstil, inte bara tänka att jag ska gå ner i vikt. Hur ska du göra när du nått din målvikt? ska du börja äta som tidigare eller vad tänker du? 

Gör det till en livsstil och låt det ta den tid det tar. Det kan vara jobbigt i början, den enkla vägen är inte alltid bäst!

 

Jag går en timmes promenad nästan varje dag, jag tränar 1½ - 2 h nästan varje dag. Jag jobbar, lagar mat och sover. Jag hinner inte annat, när jag är ledig kan det ofta hända att jag hinner med två träningspass den dagen.

 

Jag gör detta med glädje, jag gör det för att jag älskar det, jag gör det för att jag mår bra. Så länge jag är motiverad till att hålla på med detta kommer jag att forsätta. Jag gör det inte för att det känns som att jag måste.  Jag älskar att dricka min celsius varje dag och sedan bege mig till gymmet. Om jag jobbar en dag så går jag verkligen runt och längtar efter att jag ska få fara på gymmet och göra något jag vet att jag är bra på. Jag går in för detta helhjärtat och därför vill jag dela detta på instagram nästan varje dag. Jag gör det för min skull för jag får motivation av det. Jag söker inte bekräftelse utan jag använder instagram som min "dagbok" då jag inte skriver övrigt vad jag gjort. och jag vet att bilderna finns kvar. Jag brukar gå tillbaka i bilderna för att se förändringarna som har hänt under senaste året.Jag lägger absolut inte upp bilder för att jag tror att jag är bättre än någon annan, utan om nu någon blir inspirerad av mina bilder blir jag bara glad istället. Jag vet att det är många som tycker det är jobbigt att man ska dela bilder varje dag eller skriva på facebook att man tränar eller vad det nu handlar om. Men du är inte tvingad att följa eller vara vän med mig så enkelt är det faktiskt. 

 

Mitt liv har förändrats så fruktansvärt mycket sen den dag jag bestämde mig för att börja träna så seriöst som jag gör, för ett år sedan hade jag aldrig kunnat drömma om hur mitt liv skulle se ut idag.

Det håller mig alltid motiverad till att fortsätta. 

 

Detta är lycka för mig!

 

 

 

 

Jo jag lever faktiskt men har inte haft något internet under de två veckor ja bott här. Skaffade det först igår, för jag har inte känt något behov av att ha det, men nu så.

 

Flyttade alltså in för 2 veckor sedan, Både jag och Freddy trivs än så länge :)

 

Nu sitter jag med en celsius i handen och försöker vakna till liv för snart blir det att dra på gymmet för ett bröstpass. Jag har aldrig varit någon som kan planera mina pass i förväg utan de kommer hela tiden eftersom vad jag vill köra. 

 

Igår var jag Simon och Jonas iväg till Storuman och tränade armbrytning, vi tänkte att ett armbrytarpass innan SM måste vi ju hinna med. Men fruktansvärt så kul det var. Jag älskar våran klubb, och jag skojar inte. Jag har alltid roligt, alla vill träna tillsammans, jag mår verkligen hur bra som helst då jag är där. Vi var dessutom säkert över 40 pers som tränade. Så tack till er alla i Storumanarmsport ser verkligen framemot SM!

 

Just det, det är nu 2 veckor kvar till SM, ska bli sjukt spännande och kul. Känner mig fortfarande riktigt stark och allt flyter på, men jag vet inte än om de blir -65 eller -60. Tidigare har vikten stått stilla men äntligen börjar den röra sig neråt! Så jag tänker fortsätta som jag gör idag och se vad jag väger in på. Ska bli spännande vilken viktklass jag än hamnar i!

 

Prövar även på handståtende, snart ska balansen sitta!

Sitter nu i bilen påväg hem från Eskilstuna,  har passerat Sundsvall så det är ca halva vägen kvar. Vi har iallafall mycket bättre idag än när vi åkte ner i fredags för då var det riktigt dåligt väder. 

 

Jag visste faktiskt inte vad jag hade att förvänta mig av denna tävling, jag trodde först och främst inte att jag skulle klara invägningen till -65 kg, men det gjorde jag sen så såg jag detta mest som en träningstävling inför SM. För att se om jag minns hur man tävlar :p 

 

Men jag kan inte annat än säga att jag har nog aldrig varit så nöjd över mig själv, allt verkligen satt som de skulle,  starterna, vinklarna ja allt. Tog mig obesegrad till final i vänstern, vann sedan finalen!! I högern tog jag mig även där till final men då med en förlust. Innan final ringde jag Jonas och fick grymt bra pepp/taktik snack.  Men jag förlorade men jag är så grymt nöjd över min insats! 

 

Blev sedan anmäld till overallklassen i högern men jag var helt soppslut i armen men jag vann mig iaf en ny väska så de va ju inte fyskamm. 

 

I veckan blir det jobb hela veckan sen på min enda lediga dag får ja äntligen flytta in! Livet flyter på underbart just nu!! 

 

Livet flyter på nu rätt bra, jag är verkligen glad och nöjd med min tillvaro just nu. Även fast jag inte fått min lägenhet än som jag hoppats på så funkar det riktigt bra att bo med moster. Hon och Lowisa är underbar som står ut med mig. ;) Det enda jag saknar så att det gör ont i hjärtat är min hund. Jag längtar verkligen så fruktansvärt mycket tills han kommer och bor hos mig. Mamma och pappa är helt underbara som tar hand om honom just nu. 

 

Dieten går sjukt bra, faktiskt,  och jag har fortfarande inte tappat styrkan utan snarare tvärtom.  Har lyckats marka 140 kg för 2 veckor sedan och det är jag sjukt stlt över. Idag körde vi mark igen och jag kör repetitioner på 100 kg utan problem, klarar av att dra upp 120 * 2 utan större bekymmer så träningen är på topp. Men förra veckan hade jag en liten svacka för jag var så sjukt trött hela veckan. Men der har nu börjat vända igen!  

 

Tränade armbrytning i måndags och det är så kul, jag håller ihop och det gör inte ont, jag känner mig sjukt stark och hyffsat snabb,  jo just de jag har tävling i helgen.  Åker ner till Eskilstuna till helgen. Känns pirrigt men jag ser det som en träningstävling inför SM

 

Jag jobbar mycket nu. Hinner bara träna, äta, jobba och sova. Det är lite tråkigt nu då jag jobbar mkt kväll för jag får inte träna med Jonas som jag vill. Tänk hur en uppfattning om en människa kan ändras? För ca ett år sedan tyckte jag inte så bra om Jonas men idag är vi grymt bra vänner och han är en grym träningskompis. Så jag är verkligen glad att jag ändrade uppfattning om honom;). Tänka säg hur livet kan förändras så himla mycket på bara ett år alltså. 

 

 

Anledningen till varför jag varit så dålig på uppdatera är för att min dator är trasig än... så jag har bara telefonen och tycker det är lite halvjobbigt att skriva på den. 

Nu sova, upp och dra sig på gymmet imorgon bitti.

 

Pussochgodnatt

Okej jag kan visas vara en ganska tuff person, utåtriktad, kaxig å ja, ibland kan jag jämföras med en chiwawa, Just för att jag är liten och kaxig. 

Men ni som känner mig ni vet att jag inte är så elak utan jag är en väldigt snäll och generös person. Jag gör allt för mina nära och kära utan att tveka. 

Jag älskar att retas men jag älskar verkligen att vara snäll också. Jag ställer upp på det sättet just den personen behöver mig, att få en snäll kommentar tillbaka det gör mig nästan tårögd, bara för det är det värt att göra det mesta. 

 

Även kul då man får höra att man har en motiverande blogg. Jag ska verkligen fortsätt skriva. Jag älskar att skriva och känna att det betyder något inte bara för mig utan även för andra. 

 

Helgen var iallafall helt awesome att få umgås med massa underbara människor och ja jag hade nog roligast även fast jag var nykter. För det är verkligen som man gör det till. Tycker det är helt sjukt att vi har umgåtts så länge allihopa och det kan verkligen gå flera månader innan vi träffas och när vi väl träffas är allt precis som vanligt. 

 

 

Haha i söndags tränade jag ben själv så jag la mycket fokus på rumpan, alltså jag har nu så fruktansvärt ont att jag vet inte vars jag ska ta vägen. sen har jag även träningsvärk i ryggen? hahah helt sjukt, jag har verkligen stora problem med att röra mig. Men sitter just nu i skrivandets stund och dricker min celsius för att sedan röra mig ner på gymmet. Idag blir det biceps/triceps + muskelfästen då jag missar ryssträningen ikväll för att jag jobbar kväll. 

 

pengarna rullar in det går bra nu, träningen flyter på, jag får snart min lägenhet, jag har börjat tappat mycket vätska på kroppen, bästa vännerna.

Hur mycket bättre kan det bli?

När man skrivit ett inlägg som betyder så mycket för en och beskriver en stor del av sitt liv då känns det riktigt svårt att sätta sig och skriva nya inlägg efter det för det känns så tråkigt, det känns som man redan fått ut allt även fast jag skulle kunna skriva om mina val som jag gjort och hur mycket vissa saker betyder för en hela tiden. Men det skulle ju absolut inte vara så kul att läsa. 

Jag försöker leva i nuet, verkligen uppskatta allt bra runt om kring mig. Jag tar vara på varenda sekund då jag umgås med människor jag älskar. Så ni får förlåta mig om jag pratar ihjäl er men det är bara för att jag älskar er så mycket. 

 

Jag lyssnade idag på en podcast(jag har ibland tur att jobba på iss då kan jag lyssna på podcasts och musik) och den handlade om prestations ångest, hon hade sådan ångest hela tiden och hon ville alltid vara bäst, spelar ingen roll om det var tävling eller träning hon skulle alltid vara bäst och starkast. Hon mådde alltså psykisgt dåligt efter nästan varje träning om hon inte var starkast och bäst. Hon säger att hon egentligen inte mådde bra men hon ville alltid bevisa något för alla, eftersom hon gick från botten till toppen. Är det verkligen värt det om man inte mår bra? Bara för att man vet att man är bra på det behöver man inte hålla på med det. Då  tycker jag att man istället ska hitta något som gör en lycklig, när man tränar ska man ha roligt och må bra. När man tävlar ska man göra sitt bästa och går det dåligt få man se till att komma tillbaka bättre nästa gång. Skulle jag vara bäst i t.ex. golf så skulle jag aldrig fortsätta bara för att jag är bäst för det gör mig inte lycklig. 

 

Armbrytning gör mig lycklig, gemenskapen, träningen, lägren, tävlingarna, ja allt inom det helt enkelt. Jag bli varm i kroppen och älskar det verkligen. Känner mig dålig om man jämför med många men vad gör det ? Jag ser bara till att träna ännu hårdare. Jag har hela tiden någon att "jaga". 

 

Styrketräning gör mig lycklig, jag älskar att alltid försöka utmana mig själv genom att lyfta tyngre än sist eller göra en repetion mer än förra gången. Jag älskar att se mig själv i spegeln och se hur jag utvecklas för varje gång jag tränar. 

Jag blir grymt peppad av folk som kommer fram till mig säger att det ser bra ut, du har börjat se stor ut(på ett bra sätt alltså). 

 

Så gör det som gör just dig lycklig, gör inget som gör dig olycklig eller mår dåligt över det även om du är bra på det för det är inte värt det i längden. Prioritera det du älskar även om det nu är en sak, en människa eller vad som helst.

 

Nu till träningen - Idag skulle jag och Simon träna rygg men som vanligt då jag tränar med Simon så spårar det och blir massa armbrytarspecifikt. Men vad gör de? Så blev inte så mycket rygg som det var tänkt utan det blev en massa övningar med fatgripz för handleder och grepp. 

 

Jag och Nathalie har satt ett mål och det är att vi ska klara ett visst antal chins/dips innan slutet av dena månad och det är verkligen på god väg. Det är kul när man har träningskompisar som man kan sätta rimlinga mål med. 

 

Träningen gör i övrigt riktigt bra, börjar vara riktigt stark i basövningarna, jag kan gå djupa böj med 100 kg utan problem, jag kan bänka 70 kg själv (pbet är 85 kg) men på den vikten klarar jag bara en repetion. 

Jag klarar att dra upp 130 kg i mark så nu är det inte länge kvar innan jag börjar köra reptioner på det. Så det går verkligen framåt. Dieten är nu gjord en vecka och det känns underbart, än så länge har det gått fint och jag hoppas det fortsätter så. 

Ni hittar mig på instagram under @styvictoria. Där lägger jag upp bilder varje dag. 

 

 

Läste nyss lite från min gamla blogg, läste inlägget betydelse, det inlägget handlar om vad träningen/armbrytningen har gjort för mig. Det är alltså så här att jag började träna "seriöst" för ett år sedan. Innan de så tränade jag viserligen och gick väldigt mycket promenader. Men jag vågade mig helt enkelt inte på gymmet själv, jag hade min kusin som fick mig att följa men så fort han inte var i Lycksele då vågade jag alltså inte gå på gymmet. Jag var rädd, rädd för vad andra skulle tycka, rädd för att visa mig, rädd att jag skulle göra fel. Jag trodde jag hade bra

självförtroende/självkänsla men det visade sig att jag hade fel. Jag tänkte ofta att jag inte var omtyckt av mina vänner/familj.

 

Jag bestämde mig för att ändra på detta, så under hösten förra året började jag alltså ta mig på gymmet själv. Jag började tycka om det mer. Jag insåg att med hörlurarna i så kunde jag koncentrera mig på vad jag skulle göra. Men jag var fortfarande rädd, speciellt när det kom folk man kände. Då skämdes jag nästan, vet inte över vad men så var det. Men med tiden så började jag känna mig mer i gemenskapen i Storumanarmsport, så ju bättre de kändes på armbrytningen desto mer blev jag förälskad i järnet på gymmet. Jag ville växa, bli starkare och snyggare.

Idag så gör det mig inget att jag är själv, jag vet att jag prioritera mest träning så vissa dagar hinner jag inte annat än att jobba, träna, äta och sova. Det gör mig lycklig att bara tänka på mig själv. Mina vänner stöttar mig i det jag gör och oftast är dom bara ett telefonsamtal bort. Älskar er, ni vet vilka ni är!

 

Denna vecka har vi stigit in på diet ännu en gång, och jag älskar det just nu, jag har en bra känsla över denna diet. Efter en bulk period med för mycket kolhydrater och förlite protein så är det skönt och märkbar skillnad då man gör tvärtom! Jag och Jonas har nu lagt om vårat träningsschema och första passet blev idag. Jag har en bra känsla över detta schema och det blir verkligen något helt nytt.

Crazy,  ja det är min beskrivning av hur konstig man är. Det jag längtar efter när jag just har vaknat är att ta en pwo/celsius och dra på gymmet för att plåga kroppen allt man kan. Jag längtar efter träningsvärken bara för då vet jag att jag lyckats med en bra pass. Jag vet jag kan klaga över träningsvärken alldeles för ofta men det är ändå bland det bästa att ha. 

Nu har jag även börjat seriöst med cardion men det är inget jag längtar efter men jag vet vilken nyttta de gör föe mig i all min träning och att jag även kan lyckas bli av med de fett jag har på kroppen. 

 

Ikväll drog jag på gymmet och tänkte köra "discogym" men slutade med att de bara blev ett benpass. Riktigt bra gick det och jag börjar faktiskt tycka om att köra ben igen. 

Ända sedan  VM har jag inte tyckt om att träna ben överhuvudtaget, men nu börjar de äntligen gå lättare och jag tycker att jag kan se resultat på småbena. 

 

 

Satt i bilen idag när jag var på väg till gymmet och fick då en känsla, den känslan jag kände var att jag saknade gymmet kom det skulle bli så skönt att få komma dit. Trots att det bara var ett dygn sedan jag varit där. Vet inte men gymmet har blivit min trygga/bästa plats att vara på. Där tänker jag inte på annat än att göra mitt bästa, jag bryr mig inte om hur jag ser ut, vad som kommer att hända i framtiden eller något sådant utan det är verkligen ett ställe där hjärnan får slappna av från verkligheten!

 

 

Jobbar nu natt så nu är det bara 5 h kvar, jag hoppas jag är så pass pigg att jag kan dra på gymmet då jag har slutat för att köra cardio. Jag känner att nu är det dags att bli i bra form igen. Så cardio ska försöka läggas till varje dag. Kommer snart att ha en fast schemarad några veckor framöver och då kommer alltid bli lättare att sköta då man får en rutin. För nu jobba jag väldigt olika. Som tillexempel denna vecka då var det natt i tisdags, dag i igår och nu natt hela helgen.

 

Hyffsat lugn natt i natt och jag hoppas det fortsätter så!:)

 

 

Dagen började med att åka upp till Storuman för årets julryssträning. Åkte sedan hen till Åskilje, gick till mormor fikade, Kalle Anka, mat, dela ut julklappar och sist julklappspelet. Sedan var det för mig att sätta mig i bilen och åka till Lycksele för att jobba natt. Har varit vaken sen halv 9 imorse så de börjar kännas men nu är det ju bara 6 h kvar innan jag får sova ;)

 

Sedan måste jag säga tack till bästa Jonas som lånade ut sin samsung s3 till mig, trots att de är lite sprucken display så är det bättre än min gamla telefonen då min gar gått sönder:/

 

Jag är inte rädd längre, jag bryr mig inte om vad andra tycker, jag går min egen väg. Förr gjorde jag inte annat än att tänka vad andra ska tycka, mycket av de val jag gjorde var verkligen för att andra gjorde de eller sa så. Men jag är så glad att jag nu äntligen har börjat våga göra precis det jag vill! 

 

Godjul på er alla! 

Har ikväll varit i Lycksele och kört lite ryssträning/armbrytning och biceps. Jag lär mig hela tiden mer och mer inom armbrytningen och det är så fruktansvärt kul men svårt. Jag kan inte fatta att man gett sig in i sån svårt sport och det tar verkligen lång tid att lära sig utföra vissa grejer. Jag är nog ingen tänkare då jag står och ska bryta utan jag kör mest bara på och litar på snabbheten och styrkan. Men nu försöker min kusin lära mig lite nya grejer och det är rätt spännande. 

 

Drog sedan på gymmet för att plåga ur det sista ur biceps, körde även lite armbrytarövningar på gymmet. Folk måste verkligen tro att man inte kan gymma, haha de tittar verkligen konstigt på en. 

 

 

 

 

 

När du lyckas med någonting vem vill du då berätta de för först?

Nu tänker jag på prestationer inom träning/tävling. Jag har såklart min lillebror och kusin jag absolut berättar för först om dem inte är med förstås, som dem nästan alltid är. Men utöver dem har jag min pappa, jag vill alltid berätta för honom hur jag har lyckats antingen inom träning eller tävling, jag vet inte men det känns som jag verkligen vill bevisa någon för honom. Han har i princip samma intressen så jag vill att han bara ska vara stolt över mig, Det är min pappa jag oftast är mest arg på eller käftar mest med men på något sätt vill jag ändå alltid tala om allt sådant för honom först.

 

Detta år har varit ett väldigt spännade år för mig, jag har aldrig rest så mycket, träffat så mycket nya människor, tränat så mycket som iår. Jag har lärt mig trivas med mig själv jag aldrig trodde var möjligt.

 

I Januari började allvaret, jag bestämde mig för att jag detta år skulle satsa helhjärtat på armbrytning och träningen i övrigt. Så första delmålet var att väga under 60 kg till SM och sedan tävla. Jag tog mig ner under 60 men med nöd och näppe, tävlade då min "första" tävling på några år, blev väldigt besviken på mig själv och min prestation för jag hade väntat mig att de skulle gå bättre. Men det var bara att samla sig och ta nya tag.

Jag fortsatte träna väldigt mycket under hela våret, så gott jag kunde. 

I Maj åkte jag på ett träningsläger genom armbrytningen som verkligen var det bästa jag kunde göra, det lägret fick mig att vilja satsa på VM. Jag blev så fruktansvärt taggad att jag verkligen började hårdköra för VM och det var mitt enda mål. 

 

När sommaren började hade jag Sebastian i Lycksele med mig så jag hade hela tiden en träningskompis så det gick lätt att träna 2 pass om dagen. Men jag ska säga det att jag har nog aldrig varit så beroende av celsius som jag var i sommar. 

 

I slutet av Juni var det dags för att tävla i Wildarm på Storumandagarna, jag kom ihåg att dagen innan tävlingen var jag Jonathan och Sebastian på gymmet och jag tog då pb i bänkpress blev då 3 rep på 65 kg.  

På Wildarm vägde jag över 60 kg så tävlade då i -70 och +70 klasserna. blev då 3a i +70 klassen efter Heidi och Fia. Jag var fruktansvärt stolt över mig själv och insåg direkt att jag blivit betydligt bättre sedan SM. 

 

Någon vecka efter Wildarm åkte vi till Finland för att tävla i supermatcher, denna resa var så sjukt rolig och supermatcherna gick toppen.

 

Sommaren fortsatte och jag fortsatte jobba natt och träna två pass om dagen. 

 

hösten kom och VM närmade sig, jag började vara så sjukt nervös för denna tävling att jag var inte riktigt mig själv några dagar innan vi åkte. 

 

VM - de två första dagarna var lugn men på onsdagen började Jonathan tävla, ojojoj alltså jag va så nervös så jag visste inte vars jag skulle ta vägen. Torsdag tävlade Jonathan igen och jag fick väga in, jag vägde 59,8 kg med kläderna på, helt ofattbart jag var så nöjd över att invägingen gick så lätt för mig. Jag kände mig i sådan toppenform att de va sjukt. Fredag var det dags för mig att tävla, ojojoj nerverna var hemsk alltså, tur att Jonathan redan hade brytit så han kunde vara mitt stöd. jag hade även Kim vid min sida och dom lyckade lugna mig. Första matchen förlorade jag, men sedan gick det bättre, hamnade i semifinal mot Klara, var snabbare ut på toppen och låg där med hämtade sedan om och då slapp det så vi hamnade i rem. tyvärr gick det inte alls lika bra. MEN jag tog VM brons jag var så lycklig att jag inte visste vars jag skulle ta vägen.

 

Lördagen, jag var lika nervös då och jag sa till alla att högern får överraska för jag vet att det är min sämre arm.Men jag var snabb och vann alla matcher fram tills jag mötte Klara då vann hon men jag hamnade sedan i semifinal men där gick det inte heller så bra, hamnade även i rem i denna semifinal. Men när jag brytit klart gick jag ner till Jonathan och frågade lite osäkert, sååå ääär jaajjaag 3 aa i höögern oockkså???  han tittade på mig som jag var knäpp och sa Jaaaaaa!!!!! Jag tror min lillebror var lika lycklig som jag, alltså jag kunde inte fatta det.

Detta var verkligen årets bästa händelse för min del.

 

Hemma från VM blev det flytt till Åskilje och bulkperioden hade börjat. för mkt socker blev de, nästan helt beroende av sockret. så efter 2 månader med alldeles för mkt skräpmat fick jag börja skärpa mig, åkte till Gävle på tävling och jag var så seg att jag var inte alls me i starterna. jag vägde ba ca 68 kg så bestämde mig för en socker fri månad. 

Här någonstans fick jag mig en ny träningskompis, ingen mindre än Jonas Hellström, helt underbar att träna med, vi är alltså inget par utan vi är kompisar, och vi kommer aldrig bli tillsammans okej?

Hedemora var nästa läger och det var ett läger med  bara armbrytning i fokus. Sjukt roligt.

 

Min telefon gick sönder så har min gamla och det märks att kameran är kass i jämförelse, så jag hoppas jag få lämna in den så det blir lite bättre bilder snart igen.

 

Har nu denna månad börjat med mer cardio och sköta kosten ännu mer för att dieten ska gå lättare. Om en vecka är det julafton och jag kan inte fatta att detta år snart är över. 

 

 

2014 ska vi göra till ett ännu bättre år, okej??

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade planer på att åka till Göteborg helgen som va för att då vara på fitnessfestivalen men jag kände att jag inte hade riktigt ekonomi till det då jag nu har fått tag i en lägenhet som jag ska flytta in i 1 februari. Så jag har lite saker jag måste fixa till den så just nu blir det att försöka spara mycket av pengarna. 

 

Jag kom just hem från Storuman, har varit där för armbrytningen igår kväll och ryssträniingen idag. 

Jag känner att min kropp har inte riktigt återhämtat sig än, under hela förra veckan hade jag en välidigt dålig vecka och ville bara ge upp, men jag forsatte ändå och tog mig en vilodag i lördags. Man har upp och ner gångar och det är det är när man har en ner gång man visar sin "karaktär" om man fortsätter kämpa trots att allt bara går tungt och känns skit då visar man verkligen vad man går för. När allt går uppåt då känns allt lätt och så fort man möter på ett hinder då är det lättare att man ger upp. Så jag tror absolut på att man behöver mycket upp och ner gångar för att kunna utvecklas.  Är man på botten kan man bara kämpa sig uppåt! 

 

för två veckor sedan hade jag en toppen vecka på gymmet, Jag gjorde 4 chins med 15 kg extra, jag bänkade 4a på 70 kg själv, kah körde dips med 20 kg extra. Så det var en toppen vecka.  men som sagt då var min vecka förra veckan riktigt dålig istället. Så den här veckan försöker jag köra i ett lugnare tempo.  Jag börjar väga mer och mer nu, men jag känner mig inte allt för "tjock" men nuu längta jag som fan till diet. Ska bli kul att få känna sig lätt igen. 

 

Sen vet jag att jag sover alldeles för lite så de blir att skärpa sig på den delen, för kroppen behööver ordentligt med sömn för att kunna återhämta sig. 

 

Jag har lyckats göra en tabbe med telefonen så alla bilder/filmer jag hade på den är borta och jag hade inte lagt in det på datorn. Det var närmare 2000 bilder på den så det känns inge roligt men men få ta nya bilder helt enkelt.